Sisådär 10 anmälda i en U16-tävling är numera gängse standard. Fluga till västen är så gott som standard den med. Allra helst på de yngre deltagarna. Och när vi ändå talar som standard - vilken otrolig standard!

För ett par år sedan när vi arrangerade tävlingar för de allra yngsta så spelade vi med 6 röda bollar, ett frame och maxtid i framen. Annars tog det på något sätt aldrig slut. Vi är fortfarande kvar i ett frame i gruppspelet och vi har fortfarande en maxtid - men skillnaden är att alla 15 bollar ligger på bordet och maxtiden överskrids sällan. Det smäller hårt i såväl hörn som miljöer på Snookerhallens tuffa bord och det smäller ända ner i 9-årsåldern.

Simon tappar sin första match mot Morgan Högren, där har vi skräll nummer ett. Simon såg lite tagen ut, drog fingrarna genom kalufsen och förlorade sedan inga fler matcher. Favoriten höll och det räckte till gruppseger. Morgan däremot, verkade även han lite chockad och vann inte några fler matcher utan stannade på segern mot Simon. Lika många (eller få) matcher vann Elias Lönnroth, men han drämde i med desto större förluster och förlorade gruppen på sämre poängskillnad. Arman blir tvåa och Johan Lindqvist trea i gruppen.

I grupp B skräller det också till ordentligt när gruppfavoriten Leo Sjögren tappar matchen mot Rickard Höglund med klara 58-25. Rickard, uppenbarligen lika tagen av detta som Morgan av sin vinst mot Simon slutade genast att vinna matcher och stannade därmed på en seger. Leo däremot, hittade ingen kalufs att dra fingrarna igenom utan den totala kollapsen var ett faktum. Inte en vinst i gruppspelet och när sista svart rullar i mot Ben McCabe så slutar den matchen 51-50. En röd boll, någonstans längs vägen, och Leo hade vunnit med en poäng och fått en poängskilnad på två poäng bättre än Morgan. Men det är hypotetiskt, Ben McCabe var ostoppbar i gruppen och att den sista svarta rullade hans väg var bara logiskt. Leo grävde inte ner sig länge utan satt kvar och tittade på alla matcherna och hjälpte till som markör i finalen.

Kvartsfinalerna, som seedades efter gruppresultatet, slutade enligt förväntan. Simon slog Rickard, Joar slog Johan, Anton vann klart i den på pappret tuffaste matchen mot Arman och Benjamin gjorde processen kort med Morgan. Arman tog förlusten hårt och såväl kö som krita flög omkring ett tag kring bord ett. En illustration så god som någon av hur allvarligt våra juniorer ser på de här tävlingarna, men tyvärr också en mindre positiv kontrast till Leo som stannade kvar och hjälpte till. Arman ställer höga krav på sig själv och det kan leda till såväl bra resultat som tunga besvikelser. Det är viktigt att kunna hantera bägge.

Precis innan semifinalerna frågar Joar; "har man säkrat en av de där nudå", pekandes på de små söta tredjeprispokalerna. Jodå lät tävlingsledningen meddela. Därmed verkade Joar nöjd. Semifinalen mot Simon var inget drama, Joar såg inte ens riktigt missnöjd ut med sitt spel och direkt efter förlustsifforna 66-6, 64-29 så knatade han fram till prisbordet och blev stoppad av tävlingsledningen när han tänkte norpa sin trofé? Joar fick sin pokal under lite högtidligare former till sist och när troféskåpet nu börjar bli fyllt av små pokaler så lär nog siktet ett par snäpp högre på pallen komma också.

Dagens applåd gick till Rickard som gjorde en strålande insats som domare i matchen. Inte lätt när man nätt och jämnt når upp till prickarna. Morgan fick en lika välförtjänt applåd för sin insats i dan andra semifinalen så småningom. Snyggt jobbat att stanna kvar och döma efter att själva ha trillat ur turneringen!

Den andra semifinalen ja - mellan Benjamin McCabe och Anton Andersson, bjöd på desto mer spänning. Ett tag såg det ut som om Cirkus McCabe skulle dra vidare utan problem. Första frame slutade 17-51 och när domaren Morgan började döma foul och miss på en lång svår gul mot Anton, ja då kändes det som om rullgardinen skulle gå ner. Men nejdå, på fjärde-femte försöket sisådär träffades gul boll och Anton verkade ha fått en nytändning och vann framet. Sista frame blev precis hur spännande som helst och gick ner till avgörande svart boll vid 42-42. Ett par vändningar här och där runt bordet och till sist kom den, läget som har blivit känt i snookerkretsar som en "vikingsafe" (hänga bollen precis över hålet) materialiserade sig och en lättad Benny kunde rulla i den lättaste svarta idag.

Final mellan Simon och Benjamin alltså, precis som i förra U16. Revansch att utkräva för Benny som förlorade senast med 2-1. Benny kom dock in till matchen lite med andan i halsgropen och förlorade första frame klart med 64-11. En uppryckning i andra frame förde upp spelarna till en betydligt jämnare slutstrid om de färgade bollarna. Kring grön boll utspelade sig en duell med upprepade tuppsnookers och foul och miss (alldeles korrekt dömda av Anton). Duellen slutade med att Benny fick grön mitt i miljön och med grön och brun avgjordes framet. Simon behövde snookers, men det kändes som om alla snookers var förbrukade i det här framet. Blå och rosa för Benny förde framet till 27-64 och 1-1. Det gick i det här läget inte att uppbringa 2 gånger pengarna på någon av spelarna inför avgörande frame.

Dömda av Anton förresten - noterade ni den? Efter förlust i avgörande frame på avgörande svart i semifinalen, kliver Anton rakt in i finalen som domare. Det finns en del seniorer som har att lära av den här uppvisningen i engagemang. Storartat.

Tillbaks till huvuddramat. Simon ryckte åt sig en tidig ledning med 15 poäng, men Benny jagade ikapp och förbi med fyra röda kvar på bordet. 20-17 och inget att spela på. Det hindrar inte Simon från att dunka i den första och sedan hittar Benny ett 16-frame ur ingenting. Men vit rullar in runt hörnet i hörnet - vallmask. Anton dömer hårt (men korrekt) foul och miss på första försöket och i andra hittar Benny en annan väg med massor av motskruv. Vit vänder nere i kortvallen och träffar klockrent på röd. Ingen vet hur, men snyggt var det. Därefter följer han upp med en 9-poängare och rycker till 45-22. Simon gör grön men safear bort sig själv. Är safear ens ett ord? Simon gör det i alla fall. Även Simon får här smaka på domare Antons foul och miss-klubba och tvingas släppa iväg Benny till 25 poängs ledning med 22 kvar på bordet. Faktum är att foul och missen nog var felaktigt dömd eftersom det krävdes snooker efter första missen, men huvuddomaren såg inte poängtavlan och det hela passerade förbi allt och alla. Det spelade ingen roll visade det sig, vilket ju var skönt. Brun kvar inte klar efter miss ett och Simon träffade i försök två.

Strax därefter trillade snookern in och Benny missade tydligt. Anton gav sig på en foul och miss till, men nu hann huvuddomaren lägga in ett veto då det krävdes snooker innan missen. Simon lyckas trolla till en snooker till och Benny missar med en halv mm eller så. Avståndet krymper och spänningen stiger. Det är nära varje gång Benny kommer till bordet, men nära räcker inte. Brun boll pottas från 3 meter av Simon och vid 54-37 ringer plötsligt en telefon i en ryggsäck. Spelet avbryts och alla tittar på ryggsäcken. Därefter går Benny ner och lägger i en lång avig blå i hörnet. 59-37 och det känns som ridå. Två snookers är mycket med två bollar kvar på bordet. Simon försöker några gånger, men det blir aldrig riktigt nära. Benny får sin revansch och tog emot pokalen med röda kinder av tävlingsledningen. Det måste kännas bra att ta med sig till Irland, dit unge McCabe (han är bara 12 år!) gör tre äldre juniorer sällskap i april för ett träningläger och en Pro-Am-tävling. Mer om det hoppas vi kunna rapportera framöver.

Bra kämpat alla deltagare och ett jättetack till er som ställde upp som domare!